Det finns vissa filmer som alla tar förgivet att man har sett, Schindlers list är en av dem. Så förra helgen betämde jag mig för att se på denna tre timmar långa tragiska berättelse om judeförintelsen. Så satt jag då där och kollade och tyckte den var helt okej men inte alls lika maffig (i brist på bättre ord) som jag hade föreställt mig. När filmen har spelats klart ser jag på datorskärmen att endast en timme har passerat. Jag kollar i DVD-fodralet och ser att jag har tagit den andra skivan med någonslags dokumentäraktig version på.
